jodå, bebben var på G =) Drömförlossning =)

Här kommer en liten berättelse om hur Viggo föddes, kan ha lite minnesluckor men så här har jagför mig det var...

Jo som sagt jag hade diffusa värkar under söndagen, Liam var hos sina kusiner och lekte och hade det bra. Dennis var ute och tvättade huset med kompisen Tobbe.

Jag vankade runt hemma och tyckte att det kunde väl ändå göra mer ont än så om det ändå var ngt på g. Natten till måndagen åkte vi till V-ås för en koll, tyckte att det var lte otäckt med blodet och efter det började värkarna bli lite kraftigare.

Fick åka hem igen efter ultraljud och koll på ctg-kurvan. Var BARA öppen 1-1½ cm

Skit åxå tänkte jag, trodde det hade hänt mer när jag gått hemma och småkämpat.

Sov och mådde jätteilla under hela måndagen. Vi hade Liam hos mina föräldrar så jag kunde vila.

Åkte dit på kvällen igen och då var det mer kraftiga värkar, kunde inte äta något pga illamåendet och kände mig helt slut när klockan var runt 18.00

Ringde till förlossningen och sa som det var, det välkomnade oss på varmaste sätt.

Väl där såg man att värkarna hade kommit upp i styrka och var med regelbundna.

Jag andades och slappnade av genom varje värk. Dennis höll jag i handen men han märkte bara på ctg:n att värken kom. Var totalt avslappnad.

Fick sova kvar på förlossningen i vilorummet med en annan tjej.

Vid 22-tiden fick jag en sovdos i låret för att få sova under natten. men det gick inte somna, tjejen brevid började snarka så jag ringde på klockan och bad om öronproppar =) Sen sov jag ända till kl: 8.00 då en barnmorska kom in, hon kollade läget och föreslog att jag skulle ringa Dennis som skulle åka till mig. Vi gick till ett förlossningsrum och barnmorskan stack hål på hinnnorna.

Dennis dök upp och någongång hörde jag hur de säger att jag är öppen 7 cm, bad om att få lustgas men då väldigt försigtigt. Hittills andades jag mig igenom varje värk och det funkade bra. Efter ett tag hörde jag hur barnmorskan sa till den andra "Vi hinner inte lägga någon EDA-bedövning". Men de föreslog någon annan smärtlindring som jag fick på båda sidor om "utgången"

Sen hör jag bara hur den ena säger åt mig att jag var öppen 10 cm så ville jag så kunde jag krysta.

Vips vops så hade jag honom i min famn.

Dennis klippte navelsträngen och fick pyssla lite med Viggo för vägning och mätning.

3438g och 50cm lång, fullt frisk och helt underbar.

Barnmosrkan talade om att jag inte behövde sy och att jag förlorat endast 100 ml blod.

Toppen tänkte jag... =)

Men tråkigt nog fick jag inte ta del av den goda smörgåsen, teet eller det andra på brickan då jag som förra gången spydde som en räv under förlossningen. Tråkigt, men det var det enda jobbiga med hela förlossningen.

Skulle kunna skaffa ett helt fotbollslag med ungar om jag får ha sån här förlossning. Men nu är vi nog rätt nöjda med två fina pojkar i familjen.

Det var min berättelse om hur veckan startade för oss, nu är jag ganska nyfiken på att få läsa förlossningsjournalen...lite kul att se de olika klockslagen när allt skedde, eftersom jag var lite "inne i mig själv" under de 2

 timmar och 42 minuter på morgonen som jag var vaken innan han föddes.

En bild säger mer än tusen ord

Total lycka...