Yyeeeaaahh, I am a desperate housewife ;-) OBS långt inlägg

Jo så här var det när jag blev upprörd här om dagen:

Jag stog på vår garageuppfart och pratade med svärmor i mobilen.

Liam kör runt på granntjejens lilla...typ BobbyCar

Så ser jag att en bil i ögonvrån kom farandes i hög fart, så jag slänger mig ut i gatan och tar tag i Liam, viftar åt bilen att stanna, som efter mycket om och men bromsade in hårt.

(Har fortfarande svärmor i telefonen)

Skäller ut mannen bakom ratten att han får för fan sakta ner när det är barn på gatan.

Då han börjar dividera om att det finns statistik på att det inteeee inträffat en ENDA olycka i heeeelaaa köping nåååågonsiiiin.

Gubbjävel, är du sjuk i huvet tänkte jag

Åsså drog jag någon harang av svordomar m.m.

Men efter några sekunder vänder jag mig om för att säga åt svärmor i luren att jag ringer upp senare, då passar mannen på att smita därifrån, för att åka hem till sig.

Jag lägger på luren och totalt vansinnig rusar jag in för att hämta cykelnyckeln, hoppar upp på cykeln och drar iväg runt kvarteret för att ringa på hos fartdåren....ingen öppnar, men jag ser att bilen står parkerad.

Jag går vidare och ser att garagedörren står på glänt.

Knallar in där (läs stormar in där)

Frågar va fan han menar med sin j-la statistik.

Så han upprepar det han sa tidigare om sitt statistikunderlag.

Jag ifrågasätter då naturligtvis det ena och det andra, om han vill att min son eller något annat barn i området ska ligga mosad under hans bil.

Varpå han viftar med sin arm och vet inte vart han ska gå i sitt garage och säger upprepade gånger : "Du är desperat"

Jag skäller och gormar som en galning och han fumlar runt i sitt garage och vet inte vad han ska säga.

Jag vänder på klacken hoppar upp på cykeln och cyklar hem, väl hemma kommer tårarna....i floder,

Liam ser helt frågandes ut medan Dennis tar hand om mig i sin famn.

Dagen efter kom ett mail, ett helt sjukt mail om ni frågar mig.

(Han har min mail för han är revisor i styrelsen och jag är ordförande)

Otroligt nog bad mannen om ursäkt...för sitt otrevliga humör....men INTE för att han höll på att ta livet av Liam...idiotiskt.

Sedan stog det grejer som:

 -"När området byggdes var det 50 km/h som gällde på gatan, någon har nu satt upp en 30-skylt, det är vel bra....."

-"Alltid när det kommer unga mammor till området så blir det här tjafset med hastigheten"

-"Vi har olika syn på vad som är en rimlig hastighet men jag kan köra andra vägen så kan jag köra som jag vill.

-"Man kan fundera på om gatan ska vara en lekplats"

-"Har tidigare år föreslagit att vi asfalterar en bana i lekparken där barn kan åka trampbil"

Jag tänkte när jag läste: Men shiiiit vilken idiot...

Dessa argumet köper jag inte för fem öre tänkte jag så jag mailade tillbaka

Här är mitt försvar..punkt efter punkt:

-På ALLA bostads/villa områden i staden gäller 30 km/h. Denna någon som du kallar det (ang att 30-skylten blivit uppsatt) är vi i styrelsen som beslutat och kommunen har ställt dit. Sen behöver man inte köra i 30 för att det står så på skylten....man KAN faktiskt köra saktare....

-Jag har en sambo, närmaste grannar och släktingar som också sätter andan i halsen när vissa bilar susar förbi, det är inte bara vi unga mammor som är rädda om barnen.

-Andra sidan gäller det samma hastighet och där bor MINST lika många barn som vi är rädda om.

-Vi bor här och har rätt att leka på vår framsida samt att lära sonen cykla på asfalt, vilket är omöjligt att lära sig på gräsmattan på baksidan, det fattar ju vem som helst

-Att asfaltera en bit i lekparken skulle sluta i enorma kostnader så det är inte aktuellt.

Sedan skrev jag en fråga om vad han menade att jag var desperat....men jag har inte fått nått mail tillbaka.

Några dagar senare pratade jag med grannfrun, när de flyttade hit för ca 4 år sedan blev de varnade att just denna man kör i hög hastighet. Då kan ni ju förstå att han måste ha någon form av fel i huvudet...

Men jag är inte den som är den, nu hoppas jag att han skärper sig.

Sen ska vi inte tala om pzzabud, glassbilar, postbilar....ja de är ett kapitel för sig.

Kalla mig gärna grinig kärring men mitt och andras barn är det som ligger mig närmast om hjärtat och bara tanken på vad som händer när ett litet barn blir påkörd av en bil....det mår jag illa av...

Så j-la bråttom kan man inte ha så att man måste köra såå fort...i ett villakvarter.

Därav mitt utbrott, jag var så arg så jag skakade

Så nu vet ni det

PUNKT SLUT!!!!!