En sån här start på året hade vi inte räknat med, att D skulle bli inlagd på hjärtintensiven fanns inte i min värld i söndags.
I mellandagarna sa jag till D att han måste ringa till familjeläkaren för att få komma och prata om vad hans huvudvärk och nackont m.m kunde bero på.
Sedan ca fem veckor tillbaka, kanske längre än så till och med har han inte känt sig helt ok.
Så i måndags morse fick han en tid hos doktorn.
Sen ringer ha ntill mig 9.40 och säger att han åker upp till akuten för blodtrycket visade 260/160
Sedan hörde jag inget från honom på flera timmar, när klockan sen var ca 14 så ringer han och säger att han ligger på hjärtintensivavdelningen med ekg sladdar och blodtrycksmätare.
Fick en smärre chock men bet i hop hela dagen på jobbet. Fick sen skjuts av min snälla jobbarkompis så att jag kunde hämta våran bil vid akuten. Fick komma in och prata med D på hans rum, fattade ingenting. Tyckte så synd om honom där han låg. Men han kände sig inte det minsta sjuk bara paff över den turbulenta dagen.
Jag åkte vidare och hämtade L som var hos mormor. Så åkte vi upp och hälsade på på HIA,
Vi fattade ingenting....men där hade de koll på läget och personalen var hur gullig som helst.
Jobbigt att se ens sambo orolig och ledsen, försökte lugna honom.
Vi lämnade motvilligt D för att L behövde hem och sova. När vi kom ut från parkeringen tappade jag bort mitt "pokerface" som jag haft hela dagen och allt brast, sen slutade inte tårarna rinna förrän jag la mig på kvällen vid 23.
Bet ihop bara när telefonen ringde, måste vara stark....men ensam är inte stark...långt ifrån
De här senaste två dagarna har rullat på helt ok faktiskt, vi har fått lite svar fån olika prover som varit bra, några frågetecken finns fortfarande men det är ingen idé att spekulera, det finns läkare på plats som tar hand om analyserandet.
Jag väntar bara på två svar och det är Vad är det som är fel och När får han komma hem.
Just nu försöker de få ner blodtrycket med bl.a en tablett som han ska ha under läppen men den får han en väldans huvudvärk av istället, stackarn!
Alla mina och L´s tankar går till vårat ♥ som vi längtar så efter.
Hoppas att han snart få komma hem igen.
Då blir jag hel igen
Kram ♥
3 kommentarer:
Det är aldrig rolig när nån nära blir sjuk! Å du ...tänk inte på att ha ett pokerface..är man ledsen å orolig så är man. Jag hoppas han snart är hemma hos er igen frisk å glad! Kramar
Det är inte lätt att vara stark när något sånt händer, som man kan inte förstå ordentligt.
Hoppas ni får veta vad det är fel på och Dennis får komma hem snart.
Men va inte ensam med L där hemma, du har ju hela familjen nära, vänner osv.. alla vill säkert hjälpa till, om inte något annat så bara lyssna och vara nära.
Kram från Finland.
tänker på Er// kram mia
Skicka en kommentar