Smärtsamt =(

Vaknade av väckarklockan i morse och kände mig hyfsat pigg, sen skulle jag kliva ur sängen och det gick bara inte.
Det låste sig i nacken och ryggen. Sen kom tårarna, det smärtade så jag trodde jag skulle svimma.
D visste inte vad han skulle göra. Sa åt honom att fixa i ordning sig och L så de inte skulle bli försenade till jobb och dagis.
Efter ungefär 10-15 minuter hade jag lyckats komma runt till magläge och fick fösa ner benen på golvet och hasa min ut från sängkanten och kunde äntligen komma iväg till toan.
Sen la jag mig igen. Tårarna rann.
D och L stack iväg, men jag var tvungen att ringa efter D när han hade jobbat ca 20 min.
Jag behövde värktabletter och kom verkligen inte ur sängen för att hämta dem i medicinlådan.
Jag har verkligen aldrig kännt sådan smärta i nacke och rygg tidigare. Det var hemskt.
Det sitter i än, jag fick en akuttid hos en duktig massör som jag gick hos för några år sedan.
Min pappa skjutsade mig och satt sedan och väntade på mig en timme i väntrummet
Där fick jag först akupunktur sedan laser och till sist massage som gjorde att tårarna rann. Anne sa att min rygg är sned och att det sitter fast i nacken.
Hon bände och drog och bökade runt, till slut mjuknade det lite.
När vi åkte därifrån så ville pappa bjuda på lite fika så vi tog en snabbfika på den lilla byns kondis.

Men jag har fortfarande svinont, svårt att sitta, svårt att ligga och svårt att stå.
Jag känner mig verkligen som en skröplig 85 åring istället för en pigg 28 åring.
Hur ska det här sluta?! Jag mår verkligen inte bra att behöva be D om hjäp med allt, klä på mig, lägga på mat m.m

Nu ska jag kika färdigt på Idol och sen är det sängen som gäller. Jobbigt att sitta i samma ställning hela tiden.

Ha en bra tisdagkväll